Carl Ander: Static Motion

I sin ursprungskontext har bilderna en tydlig funktion. De syftar till att förmedla för läsaren hur denne ska utöva en specifik sport, ge massage eller utföra en dans. När bilderna tas ur sitt sammanhang och visas som enskilda fotografier blir de dock inte längre användbara som instruktion. Det blir i stället upp till konstnären och betraktaren att skapa ny mening kring dessa bruksbilder. Ibland är det humor som blir det nya budskapet. Ibland förundran inför tillsynes omöjliga rörelser (då vi inte vet vad som skett före eller efter den avbildade rörelse vi betraktar). Vissa bilder väcker kanske lust att prova den avbildade rörelsen själv medan andra snarare blir en inblick i en svunnen tid med andra ideal.  

Samtidigt dröjer bildernas ursprungliga logik sig kvar. Det är uppenbart att det rör sig om bilder som har ett informativt syfte. Kompositionerna är ofta tydliga, med enkla bakgrunder och begränsat med rekvisita. Människorna i bilderna avbildas med neutrala ansiktsuttryck och fokus på vissa kroppsdelar. Att det handlar om stillbilder med den tillsynes paradoxala uppgiften att skildra rörelse lämnar också spår i bilderna genom de olika sätt manualerna utformats för att ge upphov till aktivitet.

Några bilder använder sig av filmens struktur där rörelse skapas genom flera på varandra följande stillbilder med viss förskjutning i motivet. En annan logik hos bilderna är användningen av pilar som visar på förflyttning och riktning. Ibland är pilar och mönster ritade direkt på modellernas kroppar, ibland används enklare grafik. Dubbelexponeringen är ett annat grepp, där förskjutningen sker i en och samma bildruta men där motivet har flyttat på sig.

Det finns vissa uppenbara problem med att skildra rörelse på detta sätt. Hur snabbt eller långsamt en rörelse ska utföras framgår inte av bilden. Och vad gör egentligen de delar av kroppen som inte syns i bild, och hur ska kroppen bete sig i mellanrummet mellan bilderna? Fotografimediets brister vad gäller skildringen av rörelse synliggörs också då modellerna i bilderna inte alltid är ”fångade i rörelse”. Istället har modellen ”fryst” ett moment av rörelsen för att låta det fotograferas, något som försvårar avkodandet av själva rörelsen då den är iscensatt för kameran.

När bilderna läses i sitt originalsammanhang finns en uppenbar struktur och en given läsare. De bygger också vidare på en tradition av att skildra rörelse där Eadweard Muybridge var först med att skildra en häst i galopp. Hur dessa äldre bilder avkodas idag och i framtiden är svårt att veta. De kräver kunskap om såväl fotografimediets funktion som historia men också om de sammanhang bilder kan användas, ett slags bredare bildkunskap.

Utöver materialet i sig skildrar utställningen också ett samlande och en samlares kamp med hur en samling kan och bör visas. Utställningen är indelad i fyra delar som alla visar originalbilder från de olika publikationerna, varav ett bord som visar uppslag från de ursprungliga publikationerna. En del av utställningen utgörs av en installation där hundratals bilder hänger på en magnettavla, vilket antyder hur material i sig är rörligt och ständigt möjligt att omtolka då bilderna enkelt kan flyttas mellan olika kategorier. Längs med väggarna hänger rader med bilder ramade i passepartout i samma storlek som urspungssidan i boken varifrån bilden är hämtad, på så vis länkas bilden till sitt ursprungliga sammanhang.

Samlingen är inte definitiv utan kan förmedlas på olika sätt, i såväl publikation som utställning. I rummet visas den på ett sätt, men kombinationerna är oändliga vilket öppnar upp för en mängd tolkningar. Bilderna rör sig i en växelverkan mellan det dokumentära och instruktiva, det konstnärliga och det fiktiva. Denna spänning och tvetydighet är grunden i det som fascinerar med fotografi som medium.

– Text av Kristyna Müller, curator och verksamhetschef på Centrum för fotografi

Carl Ander (f. 1991) är fotograf baserad i Göteborg och arbetar med både kommersiella uppdrag och konstnärliga projekt för böcker och utställningar. Hans arbete har publicerats i Die Zeit, The New York Times, La Repubblica och The Atlantic, och han har ställt ut i Tokyo, Los Angeles, Oslo och runt om i Italien. Han har gett ut två monografier, Constructs (Heavy Books, 2020) och Static Motion (LL’Editions, 2025).

carl-ander.com