Igår var imorgon just idag

Beskrivning

En av pandemins jobbigare konsekvenser för mig personligen var avsaknaden av en tydlig och egenskapad framtid. När samhället delvis stängde ned kändes den personliga livsrytmen mer kortvågig i ett tydligare här och nu. Den framstod, för en planeringsmänniska som mig, lite främmande och skrämmande. Den framtid jag såg bestod av prognostiserade smittspridningskurvor. Så för att skapa den där egna framtiden gav jag mig ut på morgonpromenader med kameran och drömde om en kommande utställning.
 Hur stadens allmänna ytor är formade och använda av medborgarna, har länge utgjort ett återkommande tema för mina betraktelser. Pandemins återverkningar gav en ödsligare stad med färre störande moment. Stadens former och konturer framstod tydligare i ödsligheten. Speciellt i gryningen fick jag rätt känsla och driv. För mig uppstår något hypnotiskt när det elektriska ljuset ges en bärande roll, gärna med en blåaktig himmel eller skuggor som ger kontrast och djup. 
 Den lugnare atmosfären gav mina bilder flera positiva ingredienser. Bildkompositionen blev mer genomarbetad. Bildinnehållet mer genomlyst. Bildberättandet mer genomtänkt. Motivval varken censurerades eller avfärdades innan något försök gjorts att fånga det. Om jag drogs till något, så som ett gathörn, ett ljus, en fasad, så fick det en chans. Med tiden kom några teman att utkristallisera sig. Elsparkcyklar, övergivna kundvagnar, muralmålningar, fasader/gathörn och tomma stortavlor är några små teman.
 Inspirationskällor för projektet (och för många av mina gatubilder) är fotografer som Eugène Atget, Lee Friedlander, Gerry Johansson och liknande. Men till skillnad från dessa är mina bilder i färg för att behålla och framhäva den karaktär stadens ljus ger.
 I allt sammantaget gick jag ut på jakt efter den dag som skulle komma och där i gryningsljuset omvandlades gårdagens morgondag till just idag.