Ödehus
Beskrivning
Vart du än åker i Sverige så finner du dem – ödehusen.
De står lite här och var. Längs småvägarna, i ett skogsbryn eller mitt på ett fält. Så där lite på trekvart, vid sidan av. Ofta mer eller mindre förfallna, till synes bortglömda och ibland fyllda med bråte och gamla redskap.
En gång sköttes de om som man brukar göra med hus. Man tog hand om dem. Men så behövdes de inte längre. Men att riva även ett litet hus kräver arbete. Enklast är väl då att helt enkelt glömma bort dem, att låta de stå där de står och titta åt ett annat håll.
Så börjar de förfalla. Det kan ta många år… men till slut försvagas de bärande delarna till den grad att de kollapsar under sin egen vikt och återgår sakta till naturen.
Men vissa ödehus verkar kunna få en ny roll, som tillflyktsort från samhällets ögon. Där kan man smita undan, vara för sig själv, kanske ägna sig åt sådant som inte helt går för sig. Spritflaskor och plastdunkar som vittnar om nattliga fester, en använd kondom, fimpar, krossat glas och allsköns skräp.
För i ett gammalt ödehus – så där lite vid sidan av – kan vad som helst hända.