Monumentet

Beskrivning

När Ulf Lundin fotograferar till ett projekt brukar han alltid ha en tydlig idé som han håller sig till. Den här gången var det annorlunda. Han har återvänt till Högdalstopparna om och om igen utan att riktigt veta varför, mer än att bilderna som han hade i sin kamera när han kom därifrån intresserade honom. Lundin trodde som de flesta andra att det var en gammal soptipp som hade förvildats och blivit natur. Det var först när han började läsa
om dem som han insåg vilken storslagen idé det en gång hade varit. Egentligen kan man säga att kullarna är en kreativ lösning på ett problem som hade uppstått. Man hade rivningsmassor från Klarakvarteren och tunnelbanebygget som man var tvungen att göra av någonstans och istället för att sprida ut ett tunnare lager över landskapet beslutade man att göra på det här sättet. Idén föddes av Holger Blom, stadsträdgårdsmästare i Stockholm och till sin hjälp för att utforma topparna tog han landskapsarkitekter och konstnärer som gjorde modeller av topparna innan man började
bygga. Så i någon bemärkelse kan man se topparna som byggnader eller konstverk. Om man vill se dem som soptippar, så är de soptippar formgivna av arkitekter. Blom själv talade om dem som skulpturer i landskapet. Området var tänkt att fungera som
rekreationsområde och park för Stockholms växande befolkning. Hökarängstoppen, den yngsta av de tre topparna är Stockholms högsta punkt med sina 102 meter över havet. På nittiotalet stängde skidliften och den planerade toppstugan blev aldrig byggd. Det enda underhåll som Lundin har kunnat se nu är att man klipper området två gånger om året för att försöka utrota den Jätteloka som etablerat sig där. Området håller på att förvildas
och planterade träd och buskar blandas med vilda. Stora områden är täckta med sly. Det är väl någon slags naturfotografi han har hållit på med, men naturen han fotograferat är påverkad av människan, nu eller för längesedan. Det är det som lockar honom tillbaka dit. Ulf Lundin försöker inte göra ett dokumentärt projekt där han objektivt beskriver området, vad du kan hitta där eller vad som händer. Han försöker mer beskriva hur det känns att vara där.

Man ser inte så mycket människor där. EU-migranter har flyttat in med sina husvagnar, några joggare och en och annan hundägare är de som rör sig i området. De flesta människor som söker sig till Högdalstopparna gör det för att få vara ifred. Den äldsta av de tre topparna färdigställdes på första delen av 60-talet, en tid i Sverige som var starkt påverkad av idén om folkhemmet. Samhället skulle vara som ett hem, präglat av samförstånd och jämlikhet, för hela befolkningen. Den här idén har ju för längesedan krackelerat i Sverige och skillnaden mellan rik och fattig ökar här som på många andra håll i världen. Samhället är förändrat och alla förväntas se om sitt eget hus. Det finns någonting sorgligt med Högdalstopparna. Området som skulle vara en park för medborgarna har istället blivit en plats som de flesta undviker. Det är ett gigantiskt monument över den kollapsade idén om ett folkhem.