May-Lis Andersen: Brunnen

Projektet är en hyllning till Raikku och hennes man Enska som tillbringade mycket tid på gården med att rusta upp den. Det är dem vi ser på bilderna tillsammans med May-Lis Andersen och hennes man. Berättelsen tar plats någonstans mellan nuets ögonblick av klarhet och försök till återskapande av gårdens minne. Det blir ett sätt att försöka få en glimt av dem som länge bodde på gården, deras erfarenheter och av naturen som finns kvar när de lämnat. Idag är gården obebodd och står och förfaller.

Naturens närvaro är påtaglig och utställningens andra del består av fotografier av rallarrosor som inte synts till i området sedan de äldre fotografierna togs. Rallarrosen är en symbol för hållbar omställning och nämns som en av de viktigaste vilda växterna vid en överlevnadssituation med högt energivärde, där allt går att äta. 

Citat ur pågående bokarbete kring projektet:

”… Och kanske är det så att man får acceptera att inte vara deltagare längre, tröstas av naturens återställande. Som en varm filt bär du på minnena, står och tittar på, i ett långt farväl.” 

May-Lis Andersen är fotokonstnär bosatt i Stockholm. Sedan mörkrumsstudier i mitten av 80-talet har fotografin varit hennes drivkraft. Arbeten och erfarenheter inom fotojournalistiken, teatern, dansen och poesin har stått som grund till hennes konstnärskap. Hon inspireras av det ögonblickliga och oupptäckta, ofta med gatornas vimmel som utgångspunkt. Under en längre vistelse i London porträtterade hon staden och människorna. Ett utav fotografierna i utställningen är aktuell i” Konsten att samla” på Moderna museet i Stockholm. May-Lis berättelse tar plats någonstans mellan nuets ögonblick av klarhet och försök till återskapande av berättelserna. Det blir ett sätt att försöka få en glimt av dem som länge bodde på̊ gården, deras erfarenheter och av naturen som finns kvar när de lämnat.  

Digitalt konstnärssamtal sker via Centrum för fotografis instagram fredag 30 januari kl 13