A Metaphysical Deal You Can’t Resist

I Matti Kallioinens videoverk The Self Destructive Theory (2009) möter betraktaren ett kollektiv som menar att verkligheten inte existerar utan är fiktion. I sina välmenta försök att demokratisera verkligheten halkar de in i relativistiska tankespår som leder till isolering och självutplåning. Huvudpersonen försöker leva efter denna lära men teorin verkar på ett märkligt sätt förstöra sig själv. Han vaknar upp förvirrad och vilsen och börjar med stor möda återerövra tron på en extern verklighet (det är hans vägledare på denna resa som presenterar erbjudandet som också givit utställningen sin titel: \"- I will offer you a metaphysical deal you can´t resist”.) En revidering eller avprogrammering av tidigare teorier inleds för att nå slutsatsen att vi alla har jämförbara erfarenheter av en sammanhängande yttre verklighet. Scenerna i The Self Destructive Theory är inspelade på en habiliteringsavdelning med miljöer skapade för att stimulera sinnena och kroppen på olika sätt. De docklika gestalterna, människor inklädda elastiskt neonfärgade tyger med peruker och ett fåtal accessoarer känns igen från tidigare verk.

”Jag fortsätter att dras till de här ansiktslösa figurerna, det är något rörande anspråkslöst över deras fragmentariska identiteter”, säger Matti Kallioinen.

På CFF visar även Matti Kallioinen för första gången en serie fotografier från olika performances och stillbilder från videoverk som tillsammans bildar olika narrativa berättelser.

Christine Ödlund visar två helt nya animationer där hon kombinerar teckningar, fotografier och ljud. I det ena verket Atlantis 6°C (2009) iscensätter konstnären en apokalyptisk framtidsvision där den globala uppvärmningen bidragit till att medeltemperaturen stigit med 6 grader. Jordytan härjas av stormar och översvämningar. Eldklot av svavelväte och metangas flyger exploderande genom atmosfären i en miljö där endast livsformer som svamp och mögel frodas. Mänskligheten har flytt ner i biosfärer under havsytan där vetenskaplig forskning har tagit en helt ny och oväntad inriktning. Inspirationen till verket är bla hämtad ur författaren Mark Lynas bok Six Degrees: Our Future on a Hotter Planet, där han listar medeltemperaturökningens konsekvenser grad för grad. Vid sex graders ökning är jorden i princip obeboelig för oss människor. Som en lösning för en fortsatt mänsklig existens använder sig Christine Ödlund av biosfärer. Hon refererar till Biosphere 2- projektet i Arizona, USA som utfördes under 1990- talet där åtta personer deltog i ett experiment som innebar att de skulle vara självförsörjande och leva instängda i ett artificiellt slutet ekosystem under 2 år. Experimentet misslyckades pga av att man inte lyckades producera tillräckligt med föda och syre i biosfärerna och att besättningen delades i två fraktioner, allvarligt oeniga om hur man skulle utföra experimentet. Den ena gruppen var intresserade av en strikt vetenskapligt inriktning medan den andra ville förhålla sig mer konstnärligt, religiöst och filosofiskt till uppgiften. Idag är projektet övergivet men lever vidare i denna konstnärliga vision under havsytan som är en animation bestående av teckningar, film och fotografi.

I det tillhörande verket Thought-Form (2009) har delar av besättningens experiment tagit plats i rummet i form av en videoskulptur. Skulpturen påminner stark om sk thought-forms så som de beskrivs i boken med samma namn av teosoferna Annie Besant och C.W. Leadbeater från 1901. Thought-forms är tankar och musik som materialiserat sig inför den clairvoyante i former av färg och rörelse.

Daniel Andersson presenterar två verk, varav det första, The Loneliness of the Long Distance Runner (2006-2007) består av tio blyerts, kol och färgpennsteckningar. Bilderna föreställer en fastkedjad man med långt hår och skägg i någon sorts krypta eller underjordisk grotta vilket är en arketypisk bild för \"det lidande helgonet\", någon som bestraffas p.g.a. sina åsikter. Detaljerna i bilderna såsom den rutiga skjortan, den perukaktiga frisyren och de fyra händerna osäkrar dock denna läsning och det uppstår intressanta förskjutningar och visuella aspekter ur ett geometriskt perspektiv. De alltför stora handbojorna väcker frågan om detta inte är en självpåtagen bestraffning. Bilderna har en fotografisk förlaga, ett upphittat manipulerat turistfotografi, och är utförda av olika människor som erbjuder sina tjänster på internet. Det intressanta i teckningarna är inte att de är utförda av någon annan än konstnären själv, utan skall snarare ses i relation till en religiös bildtradition där samma bild reproduceras gång på gång. Tillvägagångssättet är alltså ett verktyg för att åstadkomma en specifik estetik, både styrd och slumpartad på samma gång, snarare än en konceptuell handling.

Daniel Anderssons andra verk, Testamente (2009), presenteras som en väggtext och är en översättning av den berömda finska skidåkaren Mika Myllyläs s.k. \"testamente\". Det är en offentlig vädjan om förlåtelse till det finska folket för skandalen som ägde rum under de nordiska skidmästerskapen i Lahtis år 2001 då han tillsammans med fem andra finska skidåkare anklagades och fälldes för dopning. Händelseförloppet markerade en historisk punkt då det \"rena\", \"hederliga\" och \"oskuldsfulla\" i den finska självbilden ifrågasattes starkt och man talade om händelsen som ett nationellt trauma. Förutom att markera en historisk vändningspunkt är texten fascinerande i sin religiösa mytologiserande ton, teatralitet och motsägelsefullhet. På olika sätt har de båda verken The Loneliness of the Long Distance Runner och Testamente och inte bara fängslande religiösa aspekter utan väcker även frågeställningar kring extrem ensamhet, skam, skuld och (självförvållat) martyrskap.